Hundmöten
Att möta andra hundar på promenaden kan för många var fruktansvärt jobbigt. Den egna hunden hoppar, skäller, morrar och liksom gör utfall. Själv går man upp i stress bara man ser en annan hund på hundra meters håll för man skäms ju över sin odrägliga hund. ”Alla andra hundar uppför sig så fint”.
Redan här gör vi det första och största felet
Vi går upp i stress, vi spänner oss, adrenalinet börjar pumpa, vi stramar åt kopplet och börjar leta efter godis eller leksak att avleda med och vi börjar säga åt hunden att vara tyst varvat med några skarpa ”nej” eller kanske ”fy”.
Allt detta är stora röda signaler till hunden som betyder VARNING! FARA! VARNING!
Din hund kan till och med uppfatta att du skäller på den andra hunden genom att säga ”Nej, Sluta, Fy” fast du menar att säga åt din egen hund.
Mina egna hundar vid hundmöten
Bland mina nio hundar har jag alla varianterna man kan tänka sig i uppförande vid hundmöten. Vi tar dem i åldersordning:
Ella, lever inte längre, svart mellanpudel:
För det mesta passerar hon den andra hunden utan en blick på den. Hon går med högt huvud och hög svans, som en stolt pudel har. Hennes höga svans är inte en dominant signal. Men ibland, kanske en gång på femtio så gör hon plötsligt ett utfall som kan uppfattas som ganska aggressivt och det kan vara mot en hund vi tidigare mött flera gånger utan problem. Jag blir lika ställd varje gång. Vad hände egentligen? Vad sa (signalerade) den andra hunden som Ella uppfattade som ”kränkande”? Jag vet inte och har inga svar, men funderar mycket. Allt går så snabbt så jag hinner aldrig med att observera några detaljer vare sig hos Ella eller den andra hunden. Jag lägger inte så stor vikt vid dessa utfall eftersom det är så sällan, så för mig är det egentligen inget problem.
Ella har både tävlats, ställts ut mycket och arbetat på Kungliga Operan. Hon har fått enormt mycket social- och miljöträning och är en mycket stabil hund.
Krille, nu 14 år (son till Ella), svart mellanpudel:
Han har ungefär samma beteende som Ella, fast han reagerar kanske en gång på hundra på andra hundar och då främst om någon av hans egna tikar löper. Han känner då att han måste ”försvara sina tikar mot andra hanar”. Han har aldrig varit i slagsmål, utan han är den som löser problem på ett diplomatiskt sätt.
Krille har både tävlats och ställts ut mycket och är väldigt van att röra sig bland mycket hundar och folk utan att bry sig.
MaeC, nu 14 år (dotter till Ella), svart mellanpudel:
MaeC ja, vår lilla MaeC som fullkomligt älskar allt och alla. I ren glädje när hon ser en annan hund ställer hon sig på bakbenen och nästan skriker ”Snälla, kom och lek med mig!”. Råkar sedan ägaren till den mötande hunden säga något till oss, ja då kryper MaeC fullkomligt ur skinnet av lycka ”Människan pratar med mig! Åh, människan tycker säkert om mig!”
MaeC kan man oftast kontrollera genom att i god tid innan mötet ta in henne vid sidan och kommendera FOT (vänster sida) eller HÄL (höger sida). Husse använder lite andra ord, men det är absolut inga problem. MaeC har, precis som mamma Ella och kullbrorsan Krille, både tävlats och ställts ut mycket och vet när det är allvar och man måste lyssna och göra som hon blir tillsagd.
Celleste, nu 9 år, aprikosröd mellanpudel:
Hon är den mer coola typen som inte bryr sig om andra hundar och kan till och med vara lite avvaktande vid möten. Är hon ensam så skulle jag kunna ha henne kopplad i en sytråd utan problem. Dock kan hon också sätta igång och skälla och göra utfall om övriga flocken gör det. Grupptrycket är enormt starkt i flocken.
Hon tycker absolut inte om att främmande hundar kommer fram till henne, då kan hon både morra och visa tänderna eller gå bakom mig och säger ”Matte, lös problemet åt mig!” och det är det senare beteendet jag helst vill ha. Får hon lite tid på sig och får hälsa på ett väluppfostrat sätt (enligt hundars sätt att se på saken) så är det aldrig några problem.
Celleste är väldigt sparsamt utställd och har aldrig tävlat, men var med som sällskap på många stora evenemang från valp till upp runt två års ålder och fått mycket social- och miljöträning.
Lady, snart 8 år (dotter till MaeC), svart mellanpudel:
Vårt lilla problembarn som bara blivit värre och värre. Vi brukar säga att hon har ADHD eller något likande. Det finns absolut inget ont i henne men hon har noll impulskontroll. Hela världen är ett enda stort nöjesfält och allt är lika roligt. Vad gör de flesta på ett nöjesfält när de åker karuseller och annat? Jo, dom skriker av skräckblandad förtjusning. Och det gör även Lady! *suck* Möter vi en annan hund så står Lady på bakbenen och skriker. Säger någon ”Hej” till oss så går Lady i spinn och skriker. I dessa lägen går det inte att nå fram till henne på något sätt. Hon är totalt blockerad. Många gånger får jag helt sonika lyfta upp henne och bära henne under armen.
Vi kom ganska långt i vår träning innan Corona-pandemin kom. I och med Corona har det tyvärr bara blivit värre och värre. Så, nu jobbar vi på det för fullt med lite olika metoder och tekniker.
Lady har ställts ut några få gånger men inte varit med särskilt mycket på större evenemang och som sagt social- och miljöträningen har fått stå tillbaka på grund av pandemin.
Silva, nu 6 år, English Toy Terrier (import från England och kom hit i december 2020):
Silva påminner väldigt mycket om Celleste i sitt beteende vid möten med andra hundar. Hon kan ibland stanna och titta på främmande hundar och liksom undra vad det är för några. Men, hitintills aldrig skällt eller gjort några utfall.
Silva är utställd en hel del och även varit med på flera olika evenemang samt åkt tåg, buss och bil. Hon har faktiskt fått mer social- och miljöträning än vad Lady fått.
Vad kan man göra?
Det finns inga quick-fix när det gäller hundar, utan det är tålamod och små steg i taget.
Som jag skrev inledningsvis, så det oftast vårt eget beteende som är bidragande till problemet. Vi påverkar hunden via vårt eget beteende och vår egen sinnesstämning. Det är lätt att säga (skriva) hur man borde göra och en helt annan sak att göra det i verkligheten. Och jag vet, jag har ju mina Lady. Men, försök….
Börja med…
att fundera på vad du vill att hunden ska göra och släpp inställningen att hunden ska sluta med det oönskade beteendet. Det är mycket lättare att få hunden att göra något (sitta, ligga, snurra runt) än att inte göra något (sluta med något).
I början ska det vara något enkelt och det kan vara olika från gång till gång.
Träna praktiskt i verkligheten
När du har bestämt vad hunden ska göra är det dags att praktisera det. Bestäm dig för att på just den här promenaden ska vi träna. Du ska vara ensam med hunden, ingen kompis eller barn med, som kan distrahera dig. I god tid innan den mötande hunden är för nära kliver du åt sidan från gångvägen och ber din hund att utföra uppgiften. Beröm och belöna. Be hunden utföra uppgiften igen och igen tills den andra hunden passerat. Se till att ni har ordentligt avstånd till den andra hunden. Kan din hund inte koncentrera sig är avståndet till den andra hunden för nära och du måste flytta dig ännu längre bort. Ju duktigare din hund blir, desto närmare den andra passerande hunden kan ni flytta er. Men, tänk små steg.
Inte möjlighet att träna
Det finns tillfällen när det helt enkelt inte finns vare sig tid eller utrymme att träna. Vad gör man då? Ett av de mest effektiva sätten jag kommit fram till är:
Ta ett djupt andetag, sänk axlarna och slappna av ända ner i magen. Föreställ dig en tydlig bild av hur du och din hund bara passerar den andra hunden och säger ”Hej” och går vidare utan att något händer.
Ta sedan hunden på den sidan som den mötande hunden inte är på, alltså du är mellan din hund och den mötande hunden. Ta ett stadigt tag i kopplet utan att strama åt det och försök hålla armen avslappnad och gå på rakt fram med raska, bestämda steg och i princip ignorera din egen hund men hälsa gärna artigt och glatt på den mötande ägaren. Det signalerar positivitet och en avslappnad attityd till din hund. Din hund uppfattar dig som att du har koll på läget.
Utnyttja de vardagliga signalerna
Ett tips är att lära hunden att förknippa dina naturliga signaler vid ett hundmöte till ett av dig önskat beteende. Utnyttja till exempel att du säger ”Hej, Hej” till ägaren som en signal att nu kommer godis eller leksak om en luten stund.
Börja träna in det när ni möter människor utan hund. Var beredd med godiset eller leksaken när ni ser en människa på håll. När ni möts säger du ”Hej, hej” och i samma ögonblick kommer belöningen. Ungefär som att klicka in en hund för er som är bekant med det.
När hunden vet att ”Hej, hej” betyder en belöning kan ni börja träna på hundar ni möter men med långt avstånd. Reagerar inte hunden utan låser sig på den andra hunden, öka avståndet ännu mer och träna ännu mer på möten utan hundar.
Att avleda eller inte
Att avleda vid problem kan fungera på vissa men kräver otroligt mycket av föraren. Det är så lätt att göra ”fel”, givit belöningen i fel ögonblick, och så har man belönat det oönskade beteendet och det blir tio steg bakåt istället för ett litet framåt.
Har ni provat att avleda och inte fått något resultat, sluta då med det. Varför fortsätta med något som inte ger resultat?
Mellan mötena i lugn och ro
Träna mycket på kontakt och koncentration och hitta beröm och belöningar som just din hund uppskattar. Se till att hunden tycker du är rolig, intressant och en person att se upp till. Hitta på små övningar som hunden uppskattar.
Du hittar godis
En mycket enkel övning som jag tror alla hundar tycker är rolig och som gör att hunden ser upp till dig. Denna övning ska första gångerna göras helt utan störning av andra hundar eller människor.
När hunden är koncentrerad på något annat, kanske nosar på en fläck, passar du på att strö ut några godisbitar i gräset eller blåbärsriset. Sedan sätter du dig på huk och börjar pilla på marken, låssas att du tar upp en godisbit och stoppar i munnen, smackar och mumsar som om det vore supergott. Säg inget! Locka inte på hunden! Jag lovar, hunden kommer att bli nyfiken och kommer för att titta vad du gör. Låt hunden hitta godiset själv på marken framför dig utan att säga något. Eventuellt kan du sno en bit framför nosen på hunden så det blir lite konkurrens om godiset, för även du tycker ju det är gott!
Hunden kommer tycka att du är en super-förare som hittar gott godis!
Ju mer roliga övningar ni gör tillsammans, desto bättre samarbete får ni. Du och hunden bygger tillsammans upp en självsäkerhet och behöver inte bry er om andra hundar. Ni två har ju varandra!
